En kortare uppgift jag skrev under historieutbildningen.
Skolastik var en undervisningsmetod där man försökte hitta motsättningar mellan argument och bemästra dem; få dem att mötas. Detta gjordes genom debatter och logik. Två personer, från två olika ståndpunkter, kunde få debattera mot varandra.
Ambjörnsson nämner Thomas av Aquino som en stor skolastiker. I hans skrifter utvecklades den klassiska skolastiken. Där ställs olika åsikter mot varandra samtidigt som de utsätts för en noggrann översyn. Argumenten granskas, bemöts och tolkas, samtidigt som möjliga konsekvenser av de olika åsikterna lyfts fram. Det utmärkande för skolastiken är en hela tiden närvarande ”resonerande röst”. (Ambjörnsson, Tankens pilgrimer, s. 283)
Man kan jämföra skolastiken med en sorts hårklyveri, att man försöker bryta ned argumenten till minsta beståndsdel för att förstå så mycket som möjligt. Det handlar om en intellektuell ärlighet, där argument som talar emot de egna alltid måste lyftas fram. Disputationen, som finns än idag, är ett resultat av skolastiken.
