Kort tentasvar jag skrev i idéhistoria.
Flera väckelserörelser kom till Sverige från Tyskland.
En var pietismen, som förespråkade en individuell fromhet och personlig relation till Gud. Pietisterna ville ingå i men omorganisera kyrkan. Detta hotade kyrkans ställning, vilket ledde till nya lagar som inskränkte pietismens spridning. 1726 förbjöds bönemöten i privata hus, möten där inte bara familj utan även utomstående deltog. Därmed stoppades ”lekmannainflytandet” över religionen, som Frängsmyr kallar det. (Svensk idéhistoria Del 1, s. 283)
Detta ledde i sin tur till radikalpietismen, som avsåg helt bryta med kyrkan och som förkastade alla yttre former av frälsning. Kyrkan lyckades dock få rörelsens företrädare utvisad.
Då kom herrnhutismen, som också förespråkade ett ”personligt gudsförhållande” i stället för kyrkans ”yttre gudstjänstform”. (Svensk idéhistoria Del 1, s. 284) Herrnhutismen stoppades aldrig, däremot hade pietismen nu gjort att kyrkans makt avsevärt stärkts.
Frängsmyr menar att frihetstiden, alltså perioden mellan 1719 och 1772 då riksdagen och ingen enväldig monark styrde Sverige, var ”ofri” och präglades av religiös intolerans och förföljelse. (Svensk idéhistoria Del 1, s. 285)