En kortare delfråga jag besvarade i en historietenta.
Romantiken grundade sig i det känslomässiga, jämfört med upplysningens förnuft. Det var också ett svar på industrialiseringen. Rörelsen fick luft under vingarna av 1809 års regeringsform, där tryckfriheten skrevs in. Man gav ut poesi och litteratur. Sverige präglades av nostalgisk nationalromantik där bondesamhället hyllades, exempelvis dikten ”Odalbonden” av Erik Gustaf Geijer.
Den tidiga romantiken kan delas in i två grupper, gamla och nya skolan. Mellan dessa båda skolor uppstod en strid som pågick fram till 1821. Striden handlade dels om inflytande, men också om idémässig inriktning. Den nya skolan ansåg bland annat att den gamla filosofin varit för materiell och rationell och hade förnekat den mänskliga natur som existerade i religion och metafysik. Nya skolan gav ut den månatliga skriften ”Phosphoros” (ljusbringaren), där man spred sin världsåskådning genom bland annat dikter.
Även göticismen fick nytt liv under romantiken. Man talade om folksjälen och framhävde det fornnordiska arvet och isländska sagor.
