Denna text skrev jag som en inlämningsuppgift på historieutbildningen:

Mellan 1581–1795 var Holland en republik och landets styrelseskick skilde sig markant från det övriga ofta enväldiga tidigmoderna Europa.

Republiken hade ingen central regering utan makten utövades av de olika provinserna, som bl.a. bestämde över sina egna skatter. Det fanns ingen enhetlig lagstiftning eller valuta, inga samfällda domstolar eller högsta domstol.(1) Den verkställande och lagstiftande makten fanns i generalständerna, som bestod av ombud från de olika provinserna. Generalständerna hade hand om utrikespolitiken och överlät inrikespolitiken åt provinsständerna. Alla beslut skulle fattas enhälligt och varje provins hade varsin röst. Kunde de inte enas, var de tvungna att återvända till ständerna för vidare konsultation. Det fanns alltså en anda av medbestämmande, åtminstone inom eliten, till skillnad från absolutismens tvångsvälde. Detta för sin tid ovanliga styrelseskick fick väldigt positiva konsekvenser för landets ekonomi. Holland skaffade sig en kommersiell överlägsenhet och handelsdominans från 1600-talet och framåt. Enligt Cameron och Neal var Nederländerna mer en försvarsallians mot Spanien, som tidigare styrt över området, än etableringen av en nationalstat. I praktiken var det medlemmar från de rikaste städerna som styrde, varför det tidigmoderna Holland kommit att kallas för en ”borgaroligarki”.(2)

Frankrike var däremot sinnebilden av en absolut monarki, inte minst under kung Ludvig XIV. England präglades av en kamp mellan kungamakt och parlament, vilket ledde till inbördeskrig som parlamentet vann 1649. Under Oliver Cromwell var England faktiskt också en republik fram till 1660. Sedan återtog monarkin makten. 1689 erkändes parlamentet i ”Bill of Rights” och efter en 500 år lång kamp mellan kung och parlament, blev England en konstitutionalism, dvs. kungens makt inskränktes i en konstitution.(3)

Hollands sällsynta respekt för decentralisering och regionalt självstyre, gick hand i hand med en lika unik respekt för minoriteter. Landet hade redan på denna tid religionsfrihet, en politik som bland annat bidrog till landets tillväxt.(4) Precis som påpekas i den första föreläsningen, kunde framgångsrika minoriteter spela stor roll under denna tid. Ett exempel är de kalvinistiska hugenotterna i Frankrike, som utsattes för svåra förföljelser av den katolska kungamakten. Under Bartolomeinatten 1572 mördades många tusen hugenotter. Förföljelserna gjorde till slut att hundratusentals hugenotter flydde landet, vilket drabbade Frankrike svårt eftersom hugenotterna var duktiga och välutbildade hantverkare och affärsmän.(5)

En annan betydelsefull grupp var judarna, som hade kastats ut ur Spanien 1492. Många av dem bosatte sig i Nederländerna. Judarna själva kallade Amsterdam för ”Nya Jerusalem”. Jane S. Gerber, professor i historia vid City University of New York, kallar dåtidens holländare för ”toleranta handlare”. ”Där skulle sefarderna hitta idealiska förutsättningar för att skapa ett nytt Jerusalem”, skriver hon.(6)

Hollands religiösa tolerans drog alltså till sig framgångsrika grupper från länder som fördrivit dem. Den tyske ekonomen och sociologen Werner Sombart skrev 1911 att den kapitalistiska uppkomsten i Nederländerna och England ”löper parallellt med tillströmningen av judar”.(7) Sombart har anklagats för ”antisemitism”, men även nutida forskare understryker judarnas finansiella roll. Jane S. Gerber skriver (fritt översatt av mig):

I denna nyfunna merkantilism, blev marranos [krypto-judar; judar som konverterat till kristendomen, men fortsatte att utöva judendomen i hemlighet] särskilt framträdande … Nu när det verkade som att judarna äntligen kunde upphöra med sitt kringflackande, började de flöda in i Holland från Spanien, Italien, Portugal, Tyskland och Antwerpen … Ironiskt nog blev det mer gynnsamt att vara känd i Amsterdam som judisk än en ”portugisisk köpman”, tack vare den anti-iberiska andan efter utbrytningen från Spanien.

Enligt Gerber spelade judarna en avgörande roll i silkesindustrin, silkeshandeln, tobaksbranschen samt handeln i socker, koraller och diamanter. Cameron och Neal skriver att Hollands ”toleranta religionspolitik var unik för sin tid” samt att landet ”drog stor nytta av” och kom att ”vinna både finans- och humankapital genom inflödet av … judar från Spanien och Portual samt, efter 1685, hugenotter från Frankrike”.(8)

Richard Langéen

Källor:

1 Wisconsin university, ”The Dutch Republic in the early seventeenth century”, J.P. Sommerville, https://faculty.history.wisc.edu/sommerville/351/351-08.htm
2 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 197-198
3 Föreläsning 1
4 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 199
5 Föreläsning 1
6 MyJewishLearning, ”Jews in Amsterdam”, J.S. Gerber, http://www.myjewishlearning.com/article/jews-in-amsterdam/
7 ”Jews and Modern Capitalism”, W. Sombart, jrbooksonline.com/HTML-docs/The%20Jews%20and%20Modern%20Capitalism.htm
8 Studentlitteratur , 2005, ”Världens ekonomiska historia : från urtid till nutid”, R. Cameron, L. Neal, s. 199