Detta rättsfallsreferat skrev jag första terminen på juristlinjen:

1. INLEDNING

Syftet med denna promemoria är att referera och analysera NJA 2001 s. 155. Rättsfallet berör flera viktiga rättsfrågor, framför allt två: 1) om ett köp skall gå under konsumentköplagen (nedan kallad KköpL) eller köplagen (nedan kallad KpL) och 2) om en vara skall betraktas som felaktig bara för att den inte är tillverkad i rätt land, i det här fallet Sverige.

2. FAKTA

Året var 1993 och Magnus R. hade beslutat sig för att köpa en segelbåt. Genom Sweden Yacht kom han i kontakt med Torbjörn Ö. och dennes bolag PMA Contrast Yacht AB, som hade en lämplig båt till salu. Torbjörn Ö. skickade över information i PMA:s namn där den skandinaviska hantverkstraditionen lyftes fram som ett starkt argument för att båten var av exklusiv och bra kvalitet. Magnus R. blev intresserad och besökte PMA:s anläggning i Kristinehamn. Där fick han reda på att det var Torbjörn Ö. som hade finansierat båten privat och att det var denne och inte bolaget som skulle stå för försäljningen. Baspriset för båten bestämdes till 1 080 000 plus extrautrustning till ett värde av 58 250 kr, sammanlagt alltså 1 102 158 kr. Magnus R. och Torbjörn Ö. hade kommit överens om att 200 000 kr av den totala summan skulle betalas in på ett spärrat konto så snart kontraktet skrivits under. När båten levererades den 28 april 1994 hittade Magnus R. en del mindre brister, som Torbjörn Ö. lovade att åtgärda utan ytterligare kostnader. När Magnus R. skulle segla till Norge så havererade motorn. Då fick han reda på att båten hade en rad andra fel samt att den var tillverkad i Polen. Magnus R., som hade köpt båten i tron om att den var tillverkad i Sverige, krävde därför ett rejält prisavdrag på köpet, vilket Torbjörn Ö. vägrade gå med.

2. YRKANDEN

Magnus R. hävdade att båten inte var värd mer än 80 procent av det erlagda priset och att den således avvek från vad han med fog hade kunnat förutsätta. Därför skulle varan anses felaktig enligt 16 § 3 st. 2 p. och 3 p. KköpL alternativt 17 § 3 st KpL. Han menade också att KköpL skulle vara tillämplig eftersom Torbjörn Ö. hade sålt båten i sin ”yrkesmässiga verksamhet” alternativt på grund av att varan i vilket fall måste anses ha förmedlats av bolaget enligt 1 § 2 st. KköpL. Magnus R. yrkade ett prisavdrag på 250 431 kr samt ränta på summan. Torbjörn Ö. gick utan vidare med på att betala 30 000 kr för felen, men bestred i övrigt käromålet. Torbjörn Ö. hävdade att han inte hade sålt båten som företrädare för PMA utan i egenskap av privatperson och att KköpL därför inte var tillämplig. Han menade också att det inte spelade någon att informationsmaterialet hade kommit från bolaget eftersom han hade tydliggjort att han skulle sälja båten privat. Torbjörn Ö. hävdade slutligen att båtens tillverkningsland inte kunde göra båten felaktig i köprättslig mening och att Magnus R. inte kunde göra gällande något felansvar eftersom han avskrivit sig den rätten genom att skriva på köpekontraktet.

3. HD:S LÖSNING

Tingsrätten och Högsta domstolen var båda eniga i saken, alltså prisavdraget. HD konstaterade till att börja med att KköpL skulle tillämpas eftersom båtaffären hade en ”närmare anknytning till Torbjörn Ö:s näringsverksamhet än till hans privatliv”. Tingsrätten gjorde först denna bedömning på grund av att Torbjörn Ö. var ägare till bolaget och ledamot i dess styrelse, att båtens inredning hade tillverkats i bolagets lokaler samt att den var upplagd för rekonditionering där. Dessutom hade korrespondensen mellan Magnus R. och Torbjörn Ö. skett på papper från PMA. Högsta domstolen menade också att hade Torbjörn Ö. i egenskap av företagsledare hade ett klart informationsövertag när det gällde tillverkningen av båten och dess övriga egenskaper. HD gick sedan vidare till frågan om varan var att anse som felaktig. Domstolen avfärdade 19 § KköpL, som säger att en vara är att anse som felaktig om den inte stämmer överens med marknadsföringen av varan. Båtens träinredning hade tillverkats i Sverige och uppgifterna i försäljningsarbetet var därför inte oriktiga. Inte heller var båten felaktig enligt 16 § 1 st KköpL, som säger att en vara är felaktig om den avviker från vad som följer av avtalet. Avtalet sade ingenting om båtens tillverkningsland. HD hänvisade därför till 16 § 3 st. 2 p KköpL, som förklarar att en vara är felaktig ”om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om”. I det här fallet så hade alla tidigare modeller av båten, inklusive 550 exemplar av mindre modell, tillverkats i Skandinavien. HD ansåg att Magnus R. borde ha blivit upplyst om detta. Det var ostridigt att Magnus R. inte hade köpt båten om han vetat om att den var tillverkad i Polen. HD slog alltså fast tingsrättens dom i saken.

4. ANALYS

Det här rättsfallet kan som sagt delas in i två huvudfrågor: 1) om KköpL eller KpL skall tillämpas och 2) om en vara kan betraktas som felaktig för att den är tillverkad i ”fel” land. HD ansåg att KköpL var tillämplig, eftersom omständigheterna gjorde Torbjörn Ö. mer till näringsidkare än till privatperson. HD konstaterade också att båten var felaktig på grund av dess tillverkningsland och att Magnus R med fog kunde räkna med att bli upplyst om detta då det var avgörande för om han skulle köpa båten. Vid en första anblick kan HD:s dom uppfattas som välsmakande. Den skyddar ju konsumenten. Men den väcker också en frågor.

För det första kan man fråga sig vilken innebörd begreppet ”näringsidkare” egentligen skall ha. Lagen i sig ger ingen bestämd förklaring. Däremot kan man utläsa ur lagens förarbeten att begreppet skall tolkas extensivt. Förarbetena slår också fast att lagen inte skall tillämpas på näringsidkare som verkligen säljer varor såsom privatperson men att det faktum att denne säljer varor som inte vanligtvis har något med affärsverksamheten att göra inte nödvändigtvis behöver utesluta att lagen blir tillämplig: ”Ett ytterligare villkor för lagens tillämplighet är att försäljningen ligger inom ramen för näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. Detta krav syftar huvudsakligen till att undanta fall då en person, som i och för sig är att betrakta som en näringsidkare, säljer en vara under sådana förhållanden att han därvid måste anses handla i sin egenskap av privatperson […] Enbart det förhållande att försäljningen normalt inte ingår i en näringsidkares […] medför däremot inte att konsumentköplagen saknar tillämpning.” 1

KköpL säger enligt 1 § att ”denna lag gäller köp av lösa saker som en näringsidkare säljer till en konsument”, men den säger alltså ingenting om vad en näringsidkare är eller vad som skall räknas som dess verksamhet. HD utökade alltså näringsidkarbegreppet i tvingande lagstiftning när man slog fast båten i det aktuella fallet skulle falla under KköpL och inte KpL. Detta kan ställa till problem eftersom domen är ganska suddig och inte riktigt förklarar vad som menas med att en vara har ”närmare anknytning” till en persons näringsverksamhet än till dennes privatliv. Johnny Herre, professor vid Handelshögskolan, har klargjort problematiken med ett väldigt lysande exempel: ”Antag att A äger ett bolag som säljer datorer och att A lånar ut sin privata, men exklusiva, kaffebryggare till bolaget. A låter kaffebryggaren stå i bolagets försäljningslokal under ett par års tid och den används där av bolagets personal och kunder. A. väljer sedan att sälja bryggaren och låter därför hämta hem den. Därefter annonseras kaffebryggaren ut till försäljning och en köpare ingår avtal med A i A:s. hem om köp av bryggaren. Det är i detta exempel svårt att förstå annat än att A. vid försäljningen agerar i sin egenskap av privatperson och att den omständigheten att bryggaren fram till försäljningen ’haft närmare anknytning till’ A:s. ’näringsverksamhet än till hans privatliv’ inte kan spela någon roll för utgången.”2 Man kan även gå till annan konsumentskyddande lagstiftning för att få svar på frågan vad en näringsidkare är. Lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, AVLK, att en näringsidkare är ” en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med hans näringsverksamhet, oavsett om den är offentlig eller privat”. Men frågan är fortfarande om båten verkligen hade tillräckligt mycket samband med Torbjörn Ö:s verksamhet att göra. Han sålde den privat och köparen accepterade till och med att den skulle säljas på det sättet. Men det blundar HD för.

För att bedöma varan som felaktig tillämpade HD 16 § 3 st. 2 p. KköpL. Det avgörande var alltså att HD ansåg att Magnus R. med fog kunde räkna med att bli upplyst om var båten hade tillverkats. Två av justitietråden var dock skiljaktiga i denna bedömning. De två skiljaktiga justitieråden ansåg inte att det var fråga om en felaktig vara enligt 16 § 3 st. 2 p. KköpL. Detta eftersom Magnus R. inte hade mer fog än andra konsumenter att bli upplyst om vilket land båten tillverkats i och att det inte var sedvänja inom branschen att upplysa köpare om dylika förhållanden. Deras skiljaktiga meningar säger vidare: ”Även om det saknas skäl att ifrågasätta Magnus R:s uppgift att han inte skulle förvärvat båten om han vetat att den var tillverkad i Polen kan båten därför inte heller på denna grund anses ha varit felaktig.” Här kommer upplysningsplikten enligt KköpL in i bilden och frågan blir hur långt den skall sträcka sig. För att komma fram till sin lösning jämfördes 16 § 3 st. 2 p. med 16 § 3 st. 3 p. Lagens andra punkten säger att varan är felaktig ”om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet”. Lagens tredje punkt säger att varan är felaktig ”om varan i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta”. Minoriteten gav alltså företräde åt den senare punkten, och menade att Magnus R. borde ha kunnat förutsätta hur det låg till. Det är ju t.ex. mycket billigare att tillverka saker i Polen än vad det är i Sverige, och varför skulle inte båtens skrov ha kunnat tillverkas där?

Richard Langéen

KÄLLFÖRTECKNING:

Förarbeten

Prop. 1989/90:89 s. 60, Ny konsumentköplag

Rättsfall

NJA 2001 s. 155, Magnus Roth mot Torbjörn Östberg, dom den 21 mars 2001

Litteratur

Ramberg, J. och Herre J., Allmän köprätt, 4 u. (Nordstedts Juridik AB, 2007)

Håstad, T. Den nya köprätten, 5 u., (Iustus förlag, 2003)

Artiklar

Herre J., Fel i segelbåt?, Juridisk tidskrift 2001 nr 2 s. 120

Lagstiftning

Köplag (1990:931)

Konsumentköplag (1990:932)

Lag (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden