Juridiken innehåller många svåra ord som är oumbärliga för att förstå och kunna orientera sig i den juridiska världen. Här har jag listat de viktigaste begreppen och försökt förklara dem på ett enkelt och lättförståeligt sätt. Kontakta mig om du tycker det fattas något ord, så ska jag försöka lägga jag till det så fort som möjligt.

A

Accept
Godkännande av ett anbud i ett avtal.

Acceptfrist
Tiden som den som har fått ett anbud har på sig att svara.

Advokat
En jurist med medlemskap i Sveriges advokatsamfund.

Analogi
Analogisk tolkning innebär att rättstillämparen tillämpar en lagregel på en fråga som egentligen inte regleras av den aktuella lagregeln. Analogisk tolkning används ofta när en fråga inte är tillräckligt reglerad. Analogiska tolkningar är förbjudna inom straffrätten.

Anbud
Ett avtalserbjudande.

Anhängiggöra
Att väcka talan vid domstol, t.ex. genom stämning.

Anstånd
Att vänta med en åtgärd.

Ansvarsyrkande
När en åklagare yrkar att den åtalade skall dömas till ansvar för ett brott.

Arvinge
Den som har laglig rätt att ta arv efter en avliden person.

Arvlåtare
En avliden person som efterlämnar egendom, kvarlåtenskap.

Assessor
En jurist som har blivit godkänd efter genomgången domarutbildning.

Association
En sammanslutning av fysiska eller juridiska personer.

Avtal
En överenskommelse varigenom personer (fysiska eller juridiska) grundar ett rättsförhållande mellan varandra. Ett avtal kan vara muntligt eller skriftligt. Vissa avtal kräver dock en viss form, till exempel fastighetsköp, äktenskapsförord och testamente.

Avtalsfrihet
En frihet att bestämma om man vill ingå avtal, med vem och om vad.

B

Balk
En systematisering av de centrala delarna av den svenska rätten. Indelningen i balkar fanns redan i landskapslagarna och bevarades i 1734 års lag. De enda två balkar från 1734 års lag som fortfarande finns kvar är byggningabalken och handelsbalken. De övriga balkarna är äktenskapsbalken, föräldrabalken, ärvdabalken, jordabalken, brottsbalken och miljöbalken.

Benefik
En prestation utan motprestation, till exempel en gåva.

Besittning
Att med rätt eller orätt inneha ett föremål, dvs. att på ett eller annat sätt kunna förfoga över föremålet.

Bestridande
Att en part i ett rättegångsmål motsätter sig motpartens yrkande och begär att det skall ogillas.

Bevisbörda
En skyldighet att kunna bevisa vissa angivna sakförhållanden.

Bevismedel
Olika bevisformer, till exempel hörande av berörda parter och vittnen, skriftliga bevis, sakkunnigutlåtanden m.m.

Bevistema
Det som skall bevisas under en rättegång.

Bevisvärde
Domstolens värdering av ett bevismedel.

Bona fides
God tro (på latin).

Bona pater familias
Ett uttryck som betyder “den gode familjefadern” på latin och som brukar användas i skadeståndssammanhang. Yttrycket innebär att den som uppträder med samma omsorg som en god familjefader inte kan vara vårdslös och därmed inte heller skadeståndsskyldig.

Borgen
Att en person, fysisk eller juridisk, åtar sig ekonomiskt ansvar för någon annan, ofta benämnd gäldenären. Åtagandet riktar sig mot borgenären (se nedan).

Borgensman
Den som ingått en borgensförbindelse enligt ovan.

Borgenär
Den som i ett avtal (till exempel ett lån eller köp) har en fordran mot någon annan. Ett annat vanligt namn på borgenär är fordringsägare.

Bröstarvinge
En avkomling till arvlåtaren, helt enkelt barn och barnbarn osv. i rätt nedstigande linje. Bröstarvingarna omfattas av den så kallade laglotten (se nedan).

C

Chefsrådman
En domare som är chef för en avdelning/rotel vid tingsrätt eller länsrätt.

Civilrätt
Regler som behandlar förhållandet mellan enskilda personer. Civilrätten är den del av juridiken som inte har med den offentliga rätten att göra, alltså förhållandet mellan enskilda och det allmänna (staten). Civilrätt brukar även kallas privaträtt.

Condictio indebiti
En civilrättslig regel som innebär att den som av misstag utbetalt ett belopp till någon har rätt att få tillbaka pengarna.

Consensus
Överensstämmelse på latin, t.ex. när avtalsparter är överens.

Culpa
Den juridiska termen för oaktsamhet eller vårdslöshet.

D

Delgivning
Att säkerställa att någon får del av en handling genom att exempelvis skicka eller överlämna den. Mottagaren ska i normalfallet bekräfta att han eller hon blivit delgiven.

Dispositiv lag
Lagregler som parter genom avtal kan göra avsteg från (jämför indispositiv lag).

Dom
En domstols avgörande av saken, det vill säga frågan i målet eller ärendet. Domen kan avkunnas muntligt i samband med förhandling eller vid ett senare tillfälle skickas till parterna i målet.

Domkrets/domsaga
Det geografiska område inom vilket en viss domstol har behörighet att uppta mål.

Domskäl
Domskälen är rättens motivering till domslutet.

Domslut
Rättens slutliga avgörande av ett mål.

Domvilla
Uttryck som innebär att rätten har begått ett allvarligt formellt fel.

Dödsbo
Ett dödsbo är en typ av organisation som förvaltar en avliden persons egendom tills arvsskifte har kunnat genomföras.

E

Exekution
Verkställighet av domar och beslut.

F

Force majeure / act of god
Uttryck som avser en händelse som inte kunnat förutses eller förhindras. En sådan händelse kan befria en avtalspart från att behöva fullgöra sin prestation.

Fullföljdshänvisning
Upplysning om hur dom eller beslut överklagas, det vill säga till vilken instans man ska vända sig inom vilken tidsperiod samt vad ett överklagande ska innehålla. Begreppet är synonymt med besvärs- och överklagandehänvisning.

Fysisk person
En enskild männsika (jämför juridisk person).

Förberedelse i tvistemål
I tvistemål föregås huvudförhandlingen av föreberedelse som har till syfte att utreda parternas inställningar. Förberedelsen hålls normalt såväl genom skriftväxling som muntligt.

Föreläggande
Ett föreläggande är ett krav från domstol eller annan myndighet. Man kan exempelvis föreläggas att yttra sig över en inlaga från motparten.

Förlikning
Förlikning innebär att parterna i ett tvistemål gör upp i godo, det vill säga kommer överens om hur tvisten ska lösas istället för att domstolen avgör målet. Förlikningen kan dock, på begäran av parterna, stadfästas (fastställas) i en dom.

Förvaltningsdomstol
Förvaltningsdomstolarna är förvaltningsrätterna, kammarrätterna och regeringsrätten.

G

Grund
När man yrkar någonting vid domstol ska man också ange grunden. Detta innebär att man ska ange anledningen till att man anser att domstolen ska döma på det sätt man yrkat. Ett enkelt exempel är att man yrkar en summa pengar och som grund anger att man har levererat en vara men att köparen inte har betalat.

H

Hovrätt
Hovrätten är de allmänna domstolarnas andra instans. Det innebär att tingsrättens dom, om man inte är nöjd med domslutet, i de allra flesta fall överklagas till hovrätten. I många fall krävs dock prövningstillstånd för att hovrätten ska ta upp ett överklagat mål.

Hovrättslagman
Ordinarie domare och avdelningschef i hovrätten.

Hovrättsråd
Ordinarie domare i hovrätten.

Huvudförhandling
Förhandling i allmän domstol i tvistemål eller brottmål där målet gås igenom, eventuell bevisning föredras och vittnesmål tas upp. Efter avslutad förhandling ska domstolen avgöra målet.

Högsta domstolen
Högsta domstolen är de allmänna domstolarnas tredje och högsta instans. Om man är missnöjd med hovrättens dom kan den överklagas till högsta domstolen. Det krävs alltid prövningstillstånd för att ett överklagat mål ska tas upp och sådant tillstånd beviljas bara om målet har prejudikatsintresse, det vill säga är av betydelse som förebild för bedömningar i andra mål.

I

Indicium
Ett indicium är en omständighet som gör att man kan dra slutsatsen att ett visst förhållande förelegat. Det är således inte ett direkt bevis.

Indispositiv lag
Tvingande lagregler. Reglerna kan inte avtalas bort och parterna kan inte ingå förlikning i strid med reglerna (jämför dispositiv lag).

Inhibition
Uttryck som betyder inställande. Ett inhibitionsbeslut är ett beslut av en högre domstolsinstans med innebörden att ett beslut av en lägre instans inte får verkställas. Inhibitionen innebär dock inte att den lägre instansens beslut upphävs.

J

Juridisk person
Organisation som kan sluta avtal, äga egendom, ha fordringar och skulder och så vidare (jämför fysisk person). Exempel är aktiebolag, handelsbolag, stiftelser, föreningar, trossamfund och kommuner.

K

Kammarrättslagman
Ordinarie domare och avdelningschef i kammarrätten.

Kammarrättsråd
Ordinarie domare i kammarrätten.

Klagande
Den som överklagar en domstols eller annan myndighets beslut till högre instans.

Kvarstad
Tillfällig åtgärd, som beslutas av domstol, med innebörden att egendom tas som säkerhet för en skuld i avvaktan på dom.

Kärande
Den som ansöker om stämning och således väcker talan vid allmän domstol kallas för kärande. Den som ansökan riktas mot kallas för svarande.

Käromål
Den talan som käranden väcker vid domstol genom ansökan om stämning benämns käromål.

L

Laga förfall
Benämning på sådant skäl till frånvaro som kan ursäkta att man uteblivit från rättegång eller annat sammanträde i domstol eller att man inte kunnat fullgöra något inför domstolsförhandling. Som laga förfall räknas i svensk rätt avbrott i allmänna kommunikationsmedel, sjukdom och annan omständighet som inte borde ha kunnat förutses eller som rätten annars finner vara en giltig ursäkt.

Laga kraft
En dom eller ett beslut vinner laga kraft när perioden för överklagande har löpt ut. En lagakraftvunnen dom kan verkställas.

Lagman
Ordinarie domare som är chef för en tingsrätt eller förvaltningsrätt.

Lagrum
Ett lagrum är en regel i lagtext och motsvarar oftast en paragraf.

M

Muntlig bevisning
Muntlig bevisning är huvudsakligen förhör med vittnen, sakkunniga eller med någon som påstås ha blivit utsatt för ett brott.

Muntlig förberedelse
Sammanträde mellan parterna och domstolen som syftar till att förbereda ett mål inför en eventuell huvudförhandling. Under vissa förutsättningar kan tvistemål avgöras i anslutning till den muntliga förberedelsen. Muntlig förberedelse förekommer nästan alltid i tvistemål och mycket sällan i brottmål.

Målsägande
Den som blivit utsatt för ett brott.

N

Nämndeman
Nämndemännen dömer tillsammans med lagfarna (juridiskt utbildade) domare i domstol. Nämndemännen nomineras av de politiska partierna och är lekmän. De behöver således inte ha någon juridisk utbildning. I tings- och hovrätterna medverkar nämndemän i brott- och familjemål. I förvaltnings- och kammarrätterna medverkar de i en rad olika måltyper, exempelvis socialförsäkringsmål. Nämndemännen medverkar aldrig i högsta domstolen eller i regeringsrätten.

P

Part
En part är en fysisk eller juridisk person som är direkt berörd av en viss fråga såsom klagande, sökande eller motpart. Vittnen, sakkunniga och ombud är inte parter.

Plädering
Det avslutande skedet i en huvudförhandling då parterna argumenterar för sin uppfattning om den rättsliga bedömningen av målet och redogör för de slutsatser de anser kan dras av bevisningen och den övriga utredningen i målet.

Praxis
Praxis är ett begrepp som innefattar hur frågor av ett visst slag tidigare har avgjorts av högre domstolsinstanser. Praxis utvecklas med tiden på de områden där lagtext och förarbetena till lagen inte ger något entydigt svar utan lämnar utrymme för tolkning.

Prejudikat
Dom eller beslut från högre domstolsinstaner som kan vara av vägledande (prejudicerande) betydelse för kommande mål.

Preskription
Preskription kan ske både av brott och i övrigt. Vad gäller brott avser preskriptionen att eventuell påföljd (fängelse, böter, med mera) faller bort. Exempel på preskription inom civilrätten är den allmänna tioårspreskriptionen på fordringar.

Prövningstillstånd
Tillstånd som i flera typer av mål och ärenden krävs för att högre domstolsinstaner ska ta upp målet eller ärendet till prövning.

R

Rådman
Ordinarie domare i tings- eller förvaltningsrätt.

Rättshjälp
Statlig ekonomisk hjälp som under vissa förutsättningar kan beviljas fysiska personer för att täcka dennes egna rättegångskostnader.

Rättsskydd
Rättsskydd är ett försäkringsskydd som i de allra flesta fall ingår i hem-, villa- och fritidshusförsäkringar. Rättsskyddet innebär att försäkringen kan ersätta kostnaderna för ett juridiskt ombud. Den försäkrade måste dock erlägga självrisk.

S

Saken
Vad ett mål eller en tvist handlar om. Saken kan exempelvis vara skadestånd eller misshandel.

Sakframställning
Sakframställningen är det inledande skede av en huvudförhandling då parterna utvecklar sin talan och yttrar sig över vad motparten anfört.

Sakkunnig
Ett vittne som är särskilt kunnigt inom något område och som förhörs om dessa kunskaper i förhållande till saken i ett mål eller ärende.

Svarande
Den som väcker talan i domstol kallas för kärande. Kärandens motpart kallas för svarande.

Svaromål
Svaromålet är svarandens bemötande av käromålet.

T

Tredskodom
I allmän domstol kan tredskodom meddelas när svaranden inte inkommer med svaromål eller när någon inte infinner sig vid förhandling. Tredskodomen innebär att den part den meddelas mot förlorar målet utan att prövningen av sakfrågan gjorts av domstolen. Tredskodom kan endast meddelas i mål där förlikning mellan parterna är tillåten. Tredskodom förekommer heller inte i förvaltningsdomstolarna.

V

Vittnesplikt
Den skyldighet att vittna under ed som åligger alla. Det finns dock undantag från vittnesplikten, exempelvis för den som är närstående till en part.

Y

Yrkande
Ett yrkande är en begäran om något. I en stämningsansökan yrkar käranden hur den anser att domstolen ska döma. I ett brottmål yrkar åklagaren ansvar för ett brott avseende den tilltalade. I förvaltningsdomstol yrkar den klagande hur han eller hon anser att det myndighetsbeslut som han eller hon är missnöjd med, ska ändras.

Ö

Överklagandehänvisning
Upplysning om hur dom eller beslut överklagas, det vill säga till vilken instans man ska vända sig inom vilken tidsperiod samt vad ett överklagande ska innehålla. Begreppet är synonymt med besvärs- och fullföljdshänvisning.