När mörkret blev till evighet

Foto: Helgi Halldórsson

Två dikter jag skrev till en person som betydde väldigt mycket för mig.

Du och jag möttes i ödets hand
Av slump, av kärlek, i tidens sand
Omgivningens dom var hård och kall
Men betagenheten kämpade med skaparens bifall

Du sade jag fick aldrig lämna dig
Detta var närmast dina första ord till mig
Samma kväll vi träffades första gången
Då, när du innerligt inte ville bli förbigången

Men ändå skildes våra starka band
Missmod och bekymmer tog till slut överhand
Åren gick och tiden tillsammans blev odödliga minnen
Det smärtsamma, det eviga, i plågade sinnen

Din kärlek var otalig jag minns det såväl
Hjärtan den trettonde, den första som brydde sig, inget farväl
Ändå vår tidslinje den vägrade följa
Vår kemi som bara den blinde kunde dölja

Din bortgång tynger mig till mörkrets botten
Jag har förlorat min vän, kan bara andas i avbrotten
Skriker för att ändra tidsrymden, jag lovar, jag försöker
Men mina mänskliga brister tar över, jag kröker

Nu är du borta för evigt, för alltid
Aldrig igen du står här invid, i stället en tomhet, min ändlösa strid
Själen den fattas, ett stort hål du gjort i mig
Jag lovar, jag svär, den är inte hel utan dig

Men minnena kvarstår, vårt andliga band likväl
Kanske de möts igen, din och min själ
Du sade en gång ditt väsen är högre än denna värld
Låt oss träffas där bortom, när jag själv går min hädanfärd

Älskade C,

Beskedet om din bortgång satte djupa sår i min själ
Du försvann utan att jag fick säga farväl

Saknaden efter dig går inte att beskriva
I tomhetens mörker blir alla ord primitiva

När du försvann blev min kropp helt matt
Jag levde i våra minnen av när allt var så glatt

Du var så upprymd av att spela spel och skratta
Dessa stunder behöver ingen av oss få översatta

Våra samtal betydde så mycket för mig
Även när vi pratade om nån oviktig grej

Det finns så mycket kvar så mycket som blev osagt
Nu när du är borta är det meningsfulla ödelagt

Varje dag jag gråtit och försökt hitta andakt
Jag vill hjälpa dig men når bara vanmakt

Jag vill skrika dig tillbaka min vän men ingenting hjälper
Allt jag gör är bara gagnlöst det stjälper

Tårarna räcker inte för att visa min sorg och smärta
Men allt handlar egentligen bara om dig mitt hjärta

Denna dikt jag skrivit är en av två
Den andra får du senare för den kan bara du förstå

Det sista jag vill säga är att jag aldrig kommer glömma
Och mina tankar och kärlek är bara för dig att döma

Din frånvaro kommer alltid tynga mig svårt i denna värld
Jag hoppas vi ses igen när min själ delar din himmelsfärd