Kortfråga jag gjorde i en tenta i idéhistoria om romantikens fokus kring nation och folk.
Här måste man förstå romantikens grund. Det var en motreaktion mot industrialiseringen och
upplysningens rationalism. Romantiken gick tillbaka till det ursprungliga, naturen. I fokus stod myter, skönhet, andlighet och fantasi. Detta är något som tydligt syns i konstverken, med sina känslomässiga naturmotiv. Natur och känslor utgör ju motsatsen till städer, industri och rent förnuft. Romantiken tog sig bland annat uttryck i folkdiktning. De tyska språkforskarna Wilhelm och Jacob Grimm använde folksagorna som utgångspunkt för naturen. Berättelserna hade uppstått ur något som uppfattades som otadligt och väsensskilt från det rena förnuftet – folksjälen. Folksjälen, som också kan kopplas till fornnordiska sagor, avlöste rationalismen. Och ur detta uppstod också nationen som det naturliga. Nationen och folket, som till slut blev nationalstaten, var alltså motsatsen till det som romantiken ersatte. Därför kunde det prägla konsten, tankarna och sagorna. Nationalism väcker känslor. Den tidiga nationalismen tog sig även uttryck i historieskrivningen, och i Sverige i göticismen.
