Ytterligare kortfråga i en tenta i idéhistoria.
Kyrkomötena var ytterst viktiga för kristendomen, ett sätt att forma den. Det allra första var
konciliet i Jerusalem år 49. Men de mest betydelsefulla skedde ungefär samtidigt som kristendomen
anammades av romarriket. Det handlade om ekumeniska möten för att frambringa en gemensam
kristen troslära.
Den stora striden handlade om Kristi natur, om Kristus var människa eller Gud.
Detta avhandlades i Nicaea år 325, där kejsar Konstantin kallat till möte för att avsluta denna svåra
strid. Arianerna, som utgick från en hellenistisk gudssyn, menade att Gud var odelbar och att
Kristus inte kunde vara en del av honom; Gud fanns innan Jesus, och den senare var skapad av Gud.
Detta synsätt förkastades av en majoritet biskopar, som ansåg att frälsningen kräver att Kristus är
Gud. Treenigheten, att Fadern, Sonen och Anden är ett och samma väsen, blev den gemensamma
uppfattningen. Arianismen avfärdades en gång för alla under kyrkomötet i Konstantinopel 381
