Detta skrev jag som en del av en sluttentamen på historieutbildningen:

Perioden 1100-1500 brukar beskrivas som Sveriges medeltid. Det var också då som det svenska riket började ta form. På 1100-talet fanns inga institutioner och ingen gemensam kung. Sverige bestod av olika områden där olika stormän och biskopar styrde. Det kunde finnas en kung, men ofta fanns det fler än en. Sveriges förste krönte kung var Erik Knutsson (1208-1216). Uppror var vanligt. Det var något av ett kaos, kan man säga. Det fanns ingen regering och riksdag, inga landsting eller kommuner, inga domstolar och inga universitet. Det fanns inte mycket som enade landet.(1) Detta förändrades med Birger jarl (ska tydligen stavas med litet ”j”), eller Birger Magnusson som han föddes.

Han arbetade först som kungens medlare, men bedrev också korståg i öster. Birger jarl blev kungens närmaste man, därav jarl (som betyder högste ämbetsman, eller just kungens närmaste). Samtidigt som Birger klättrade i makthierarkin, genomfördes Skänninge kyrkomöte med påvens sändebud Vilhelm av Sabina. Birger jarl knöt starka och viktiga band till den katolska kyrkan. Skänninge möte blev slutfasen på kristnandets organisering, och bidrog därmed också till det framväxande riket.(2)(3)

Denna tid bestod av många konflikter, och Birger jarl hade många fiender, i synnerhet folkungarna, en väpnad grupp som motsatte sig en enad kungamakt. Birger jarl och hans söner har felaktigt pekats ut som folkungar, men var egentligen de som bekämpade och till slut utplånade de äkta folkungarna.(4) En stor seger för Birger blev slaget vid Herravadsbro. Enligt Erikskrönikan gick han segrande ur striden och lät halshugga sina fiender, något som nästintill ska ha utplånat motståndet. Därefter kunde Birger jarl ta makten och börja bygga riket på riktigt, och han fick backning av kyrkan. År 1252 befallde påve Innocentius IV de svenska biskoparna att ge kungen sitt fulla stöd. Detta var i praktiken ”ett kyrkligt godkännande av likvideringarna vid Herrevadsbro”, menar Dick Harrison.(5)

”Birger Magnusson grep makten med så brutala metoder att han ännu ett sekel efter sin död mindes som en tyrann”, påpekar Harrison. Dick Harrison har jämfört Birger jarl med Josef Stalin, då båda tog makten genom att avrätta sina fiender.(6) Mer relevant vore kanske att fråga sig om någon annan hade kunnat ena Sverige med andra metoder, eller om landets utveckling hade fortsatt med blodiga fejder olika grupper emellan? Följden av Birger jarls maktövertagande blev nämligen flera decennier av relativ fred i Sverige. Detta påpekar Harrison själv och skriver vidare att Birger skulle förändra det svenska riket ”på ett mer genomgripande sätt än vid få andra tillfällen i vår historia”.(7)

När Birgers son Magnus Ladulås dog 1290 skedde en maktstrid mellan hans söner, vilket ledde till inbördeskrig. Landet stabiliserades dock åter när Ladulås sonson Magnus Eriksson blev kung 1319. Magnus Eriksson styrde under hela 45 år, och är än idag Sveriges längst regerande kung.(8)(9)

Många tror nog att det var Gustav Vasa som byggde Sverige. Men sanningen är alltså att det var Birger jarl som började. Det var han som upprättade ett skattesystem, införde edsöreslagarna (som till skillnad från landskapslagarna gällde i hela landet) samt fridslagarna kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid (redan för 800 år sedan fanns det ett rättsligt skydd för kvinnor), uppförde borgar och slott (innan år 1250 fanns det inga), byggde en mängd nya städer (tidigare hade det bara funnits en handfull riktiga städer), skapade riddarväsendet m.m.(10) Birger jarl har kallats ”Sveriges gudfader”.(11)

De nya lagarna bidrog till en stärkt rättssäkerhet, vilket gjorde att monarkin legitimerades som statsskick i Sverige. Monarkin stärktes ytterligare av att landet blev ett arvkungarike, där kungen kröntes genom ritualer. Territoriell expansion och krig spelade också roll för statsbildningen och stärkandet av riket. Det befäste gränserna och skapade en nationell identitet.(12)

Hand i hand med riksbildningsprocessen i Sverige gick kyrkan och kristnandet. ”Sambandet mellan kristnande och uppbyggande av en kyrklig organisation samt den politiska makten var starkt”, skriver Lindkvist och Sjöberg, och påpekar att det var genom kyrkan som ”organisation infördes och föreställningar och idéer om makt och samhälle förmedlades”.(13) Mönstret återkommer genom Europa.

Den tidigaste grundstenen för statsbildningen kan nog sägas vara Karl den stores spridande av kristendomen och införande av statliga institutioner. Danmark kristnades och organiserades före Sverige, och stod för det viktigaste kristna maktcentret i Lund, vars ärkebiskop hade överhöghet i hela Norden. Även där fanns ett starkt samarbete mellan kungamakt och kyrka när riket bildades.(14) Över hela Europa startades ett 50-tal universitet mellan åren 1000-1500, däribland Oxford, Cambridge och Uppsala, vilket motsäger föreställningen om medeltiden och kristnandet som ett mörkrets tid.(15)

I Sverige och Norden formade sig staterna mycket ur interna strider. Men våldet kunde också komma utifrån. Det kunde även riktas utåt för att stärka staten och gränserna. Efter Karl den store splittrades frankerriket på 800-talet, varav den östra delen skulle komma att bli Tyskland. Frankrike bestod fram till 1100-talet av självstyrande provinser med en furste som ledare. Detta förändrades under Filip II August (1180-1223), som skapade en centraladministration i landet bland annat genom att föra krig mot och kasta ut den engelska makten i Normandie. Detta var grunden för Frankrike som nation. Hans efterträdare fortsatte ena landet med samma brutala metoder. De använde sig av utpressning och korståg mot självägande bönder och regioner i södra Frankrike, som Languedoc. Även här spelade kyrkan en stor roll. De interna motståndarna räknades nämligen som kättare eftersom de hade brutit med påven i Rom, därav inhemska ”korståg”. På 1200-talet hade nästan alla provinser enats under den franske kungen. Men i statsbildningen användes också diplomati och ”strategiska äktenskap”, påpekar Sjöberg.(16) Statsbildningen tog ytterligare fart när Ludvig IX (1226-1270) tvingade provinserna att acceptera ett enhetligt juridiskt system. Sedan bildades en högsta domstol i Paris som regerade över lokala domstolar och administrationer. Det krig som bröt ut mot England 1337 gjorde att centraliseringen delvis avtog, men på längre sikt bidrog kriget till att skapa en ”patriotisk identitet”.(17) Kriget blev en viktig del av riksbildningen i Frankrike, på samma sätt som att krigen mellan de nordiska länderna, som Danmark och Sverige, säkert bidrog till att skapa nationell identitet hos oss.

Richard Langéen

Källor:

1 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 41
2 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 84
3 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 83
4 SvD, 01/09/10, ”Vilka var folkungarna?”, D. Harrison, http://blog.svd.se/historia/2011/09/01/vilka-var-folkungarna/
5 Populär Historia, 01/20/10, ”Birger jarl – Jarlen som byggde riket”, D. Harrison, http://www.popularhistoria.se/artiklar/birger-jarljarlen-som-byggde-riket/
6 TV4.se, ”Birger jarl var en svensk motsvarighet till Josef Stalin”, http://www.tv4.se/sveriges-historia/artiklar/birger-jarl-var-ensvensk-motsvarighet-till-josef-stalin-4fbfac7d04bf725194005425
7 Populär Historia, 01/20/10, ”Birger jarl – Jarlen som byggde riket”, D. Harrison, http://www.popularhistoria.se/artiklar/birger-jarljarlen-som-byggde-riket/
8 Föreläsning Nordens medeltid I
9 Kungahuset.se, ”Sveriges regenter under 1000 år”, kungahuset.se/monarkinhovstaterna/monarkinisverige/sverigesregenter
10 Populär Historia, 1/2010, ”Birger Jarl – Jarlen som byggde riket”, kungarochdrottningar.se/medeltiden/birger-jarl/
11 Populär Historia, 6/6/10, ”Sveriges gudfader”, http://www.popularhistoria.se/artiklar/sveriges-gudfader/
12 Föreläsning Nordens medeltid I
13 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 71
14 Föreläsning Nordens medeltid I
15 Wikipedia, ”List of medieval universities”, https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_medieval_universities#List
16 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 388
17 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 388