En blogg om juridik, politik, livet och historia

Richard Langéen: Så kristnades Europa

Denna text skrev jag som en inlämningsuppgift på historieutbildningen:

Grunden för Europas kristnande lades av den romerske kejsaren Konstantin. Från att ha varit en hatad och förföljd sekt, förklarade Konstantin kristendomen laglig år 313. Kyrkor byggdes över hela riket och Konstantin blev själv kristen. Idag menar forskare att Konstantin framför allt såg kristendomen som ett maktmedel, som han utnyttjade. Han var en pragmatisk och listig politiker.(1)

Nästa stora framsteg kom när kejsare Theodosius I avskaffade religionsfriheten och gjorde kristendomen till romersk statsreligion. Kejsaren var plötsligt Guds ställföreträdare på jorden.(2)(3)

Kristendomen spred sig vidare till de västeuropeiska folken med hjälp av frankernas ledare Karl den store, som brukar kallas Europas fader. Karl den store ville se ett enat Europa och krigade mot andra germanska stammar, som besegrades och underkastades kristendomen. Han kunde ge sina motståndare alternativen: konvertera eller dö. Vid ett tillfälle ska han ha dödat 4500 motstridiga personer på en enda dag.

Det uttalade syftet med krigen var att sprida den nya religionen. I Populär Historia kan man läsa att Karl den stores mål var att ”skapa en syntes av kristet, romerskt och germanskt som skulle höja de germanska stammarnas torftiga kulturella nivå och göra frankernas rike till Romarrikets värdiga efterträdare”. Denna kulturella glansperiod kallas för den karolingiska renässansen.(4)

Karl den store grundlade ett stort antal klosterskolor och katedraler över Europa.(5)(6) Samtidigt gjorde de frankiska fälttågen i Spanien att det arabiska hotet mot kristendomen minskade.(7)

År 800 belönades Karl den store för sina insatser för kristendomen, och kröntes till västromersk kejsare av påve Leo III. Karl var den förste kejsaren på kontinenten sedan Roms fall år 476.(8)

Över hela Europa stod kristnandet i nära relation till uppkomsten av kungadömen. Precis som Konstantin såg kristendomen som ett maktmedel, gjorde andra också det. Lindkvist och Sjöberg skriver att kristnandet därför hade en ”klart politisk dimension”. Med hjälp av kristendomen kunde kungamakten ”bryta ned de sociala och politiska organisationer som fanns på ett lokalt eller regionalt plan”, påpekar de. Övergången skedde alltså uppifrån, och skapade en ny form av centralmakt.(9)

Kristnandet av Sverige pågick under flera hundra år. De första spåren finns i Varnhem i Västergötland från 800-talet.(10) Ansgar har pekats ut som den som kristnade Sverige, men senare forskning vederlägger det. Dick Harrisson skriver att Ansgar egentligen misslyckades i Birka och att han ”förgäves sökte omvända folket till den kristna läran”. En liknande slutsats drar Lindkvist och Sjöberg.(11)

Kristendomen slog egentligen rot i Västergötland på 900-talet.(12) Men mission förekom, främst från England och Nordtyskland. Även i Sverige skedde kristnandet framför allt uppifrån och ned.

Kungar och hövdingar övergick till den nya religionen, sedan följde undersåtarna. Övergången underlättades av att kristendomen ”germaniserades” och anpassades till den fornnordiska tron.(13)

Richard Langéen

Källor:

1 SvD, 25/09/2010, ”Kristendomen ett maktmedel för Konstantin”, I. Donkow, http://www.svd.se/kristendomen-ett-maktmedel-forkonstantin/om/kultur:under-strecket, läst februari 2016
2 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 181
3 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 179
4 Populär Historia, 14/03/2003, ”Drömmen om ett enat Europa”, http://www.popularhistoria.se/artiklar/drommen-om-ett-enateuropa/, läst februari 2016
5 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 383
6 History.com, ”Charlemagne”, http://www.history.com/topics/charlemagne, läst februari 2016
7 Lind & Co, 2013, ”Påvarna – Två tusen år av makt och helighet”, G. Hägg, kap IV
8 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 441
9 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 71
10 Dagen, 25/06/2015, ”Nya utgrävningar skriver om kristendomens historia i Sverige”, http://www.dagen.se/nya-utgr%C3%A4vningar-skriver-om-kristendomens-historia-i-sverige-1.370107, läst februari 2016
11 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 72
12 SvD, 21/03/2014, ”Kristnade Ansgar Sverige?”, D. Harrison, http://blog.svd.se/historia/2014/03/21/kristnade-ansgar-sverige/, läst februari 2016
13 Studentlitteratur, 2009, ”Det svenska samhället 800-1720 – Klerkernas och adelns tid”, T. Lindkvist, M. Sjöberg, s. 69-76

« »