Denna text skrev jag som en inlämningsuppgift på historieutbildningen:
Kontakten mellan olika folk under medeltiden bestod av många konflikter. Men det förekom också många fredliga och konstruktiva möten.
Det existerade en omfattande handel över kontinenterna som underlättades av att pengar började användas. Araberna blev ”förmedlare av handel mellan öst och väst”, som det påpekas i föreläsningen om islam.(1)
Eftersom den arabiska expansionen var så omfattande, blev den arabiska dirhamen något av en allmän valuta. Ju större område under samma kontroll, ju mer enhetligt valutasystem kunde fungera. Arabiska blev samtidigt ett starkt handelsspråk.(2)
Det bildades väldiga kontaktnät, som spred sig från Medelhavet till Indiska oceanen och Kina. Längs nätverken och handelsvägarna spred sig också religionerna. Islam ”följde i handelns fotspår”, skriver Sjöberg.(3) Det var t.ex. så Indonesien blev muslimskt på 1100-talet. Idag är Indonsien det land med flest muslimer, drygt 200 miljoner, i hela världen.(4)
Sjöberg betonar det ”transoceana nätverket”, som den kanske ”allra viktigaste av de drivande krafterna i Indiska oceanens historia” under tusen år.
Utvecklingen skapade viktiga urbaniseringsprocesser. Inte bara islam, utan även buddhismen bidrog till kontakterna.(5) Araberna utvecklade också jordbruket i de erövrade områdena, vilket gav stora befolkningsökningar.(6)
Under ”Pax Mongolica” i stora delar av Asien skapades fredliga förhållanden som var mycket gynnsamma för internationell handel.(7) Arabernas roll som förmedlare av handel, gjorde att många viktiga kinesiska uppfinningar spreds till väst. Pappret kom från Kina till Bysans redan på 800-talet. Därefter blev det bl.a. lättare att tillverka böcker och man behövde inte längre använda sig av pergament, ett svårare och dyrare material gjort på djurskinn.(8) Kinesiskt siden spred sig hela vägen till Uppland i Sverige.(9)
Kina hade en stark kulturell, politisk och ekonomisk inverkan på grannländer som Japan. Japan hade i sin tur en unik förmåga att suga upp kultur utifrån och forma den till något helt eget.(10)
Genom munkar som Johannes från Damaskus influerades arabisk diktning av bysantinsk poesi.(11) Samspelet mellan Bysans kultur och den islamiska kulturen hade också en tydlig inverkan på konsten. Klostret Hosios Lukas i Delphi dekorerades t.ex. med kufisk skrift, arabisk kalligrafi (konsten att skriva vackert). Araberna importerade i sin tur bysantinsk mosaik och lät konstnärer från Bysans forma den heliga Klippdomen på Tempelberget i Jerusalem, islams tredje heligaste plats. Kejsare Theophilos (829-842) ska ha haft mycket gemensamt med kalifaten Abbasid, som invaderade Anatolien, dagens Turkiet, år 830, och haft en djup beundran för arabisk konst och kultur.(12)
Araberna erövrade södra och östra delarna av Bysans (Nordafrika, Syrien och Palestina), vilket kunde leda till en fusion mellan de olika kulturerna. Detta syns t.ex. i den inledningsvis kristna kyrkan Hagia Sofia i dåvarande Konstantinopel, som nu är museum och moské i dagens turkiska Istanbul.
Hugh Goddard, professor i islamiska studier vid University of Edinburgh, menar att det fanns en rad faktorer, bra som dåliga, i förhållandet mellan araber och bysantinare. Han säger att relationen mellan kristna och muslimer var ”lika skiftande och komplicerade då som de är nu”.(13)
Metropolitan Museum of Art i New York, har en egen avdelning om det bysantinska och arabiska kulturutbytet. Muséet, som är ett av världens största, skriver att de många krig som förekom mellan Bysans och araberna gjorde att konsten blev ett medium för både konfrontation och samarbete: ”The exchange and adaptation of motifs and genres became a common expression of power and individuality in the face of constantly changing relations between the two groups.”(14)
Så bland allt elände under medeltiden existerade trots allt ett kulturellt, ekonomiskt och intellektuellt utbyte.
Richard Langéen
Källor:
1 Föreläsning ”Islam”
2 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 407
3 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 408
4 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 393-394
5 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 254
6 Föreläsning ”Islam”
7 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 433
8 John Wiley & Sons, 2009, “The Byzantines”, A. Cameron, s. 136
9 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 430, s. 337
10 Studentlitteratur, 2014, ”En samtidig världshistoria”, M. Sjöberg, s. 416
11 Harvard University Press, 2010, “Byzantium and the Arabs in the Sixth Century, Volym 2”, I. Shahid, s. 320
12 Pen and Sword, “Fighting Emperors of Byzantium”, J. Carr, s. 131
13 Equinox Publishing, 2008, “Arab–Byzantine Relations in Early Islamic Times”, H. Goddard, http://www.equinoxpub.com/journals/index.php/CIS/article/view/3581/2936, läst mars 2016
14 Metropolitan Museum of Art, “Byzantine Art under Islam”, http://www.metmuseum.org/toah/hd/bzis/hd_bzis.htm, läst mars 2016