Rättsfallsreferat NJA 1983 s 617 (Av: Richard Langéen)

Detta rättsfallsreferat skrev jag första terminen på juristlinjen:

NJA 1983 s 617

FAKTA

Arne A. hade lämnat in sin häst hos travtränare Stig H J AB. Överenskommelsen, som skedde muntligt, gick ut på att bolaget skulle träna och tävla hästen. Bolaget hade vid tillfället flera personer anställda och ett hundratal hästar i träning. Vid ett träningspass den 12 april 1979 kördes hästen för hårt och kvävdes till döds. Arne A. menade att bolaget hade ett presumtionsansvar för hästen och att den dog på grund av försumlighet från bolagets sida. Han grundade detta på att hästen hade selats ut på ett felaktigt sätt före träningen, att hästens temperatur inte hade kontrollerats mellan uppvärmningen och loppet, att tränaren inte hade tillräckligt med kunskap om hästen samt att kusken borde ha släppt efter på tömmarna mycket tidigare. Arne A. yrkade ett skådestånd motsvarande hästens värde, 400 000 kr plus ränta. Bolaget bestred käromålet men vitsordade 250 000 kr såsom skälig ersättning i och för sig.

RÄTTSFRÅGA

Fråga om hur långt presumtionsansvaret sträcker sig för tävling och träning av hästar.

HD:S LÖSNING

HD förklarade först vad presumtionsansvaret innebär, dvs. att den som vårdar någon annans egendom skall ersätta skada som uppkommer om han inte kan visa att den inte beror på hans försummelse. Poängen med presumtionsansvaret är alltså den omvända bevisbördan. HD konstaterade sedan att det är osäkert hur långt det här skärpta ansvaret sträcker sig och att avtalet mellan Arne A. och Stig H J AB mer gällde träning och tävling av häst än bara vård av häst. Enligt HD så hade ”vårdmomentet fått en mera underordnad betydelse”. HD fortsatte: ”Den tränings- och tävlingsverksamhet som uppdragits åt bolaget har uppenbarligen inneburit vissa risker. Särskilt gäller detta tävlingsmomentet. Men även träningen har varit förbunden med risker, i det att den gått ut på att vänja hästen vid sådana förhållanden som råder under tävling. Arne A måste anses ha varit väl medveten om dessa risker.” Enligt HD var det alltså inte fråga om vanliga vårdförhållanden och därför var presumtionsansvaret inte aktuellt. HD gick därför över till vanlig försummelse och resonerade kring själva händelsekedjan innan olyckan. HD konstaterade att träningen gick ut på att förbereda hästen för tävling och att lära den anpassa sitt tempo efter kommando. HD konstaterade också att ingen av tränarna på banan misstänkte att hästen skulle råka illa ut. HD menade också att den aktuella hästen var av sådan typ som brukar ”pulla” och måste hållas igen med kraft. Av dessa orsaker ansåg HD inte att tränaren varit oaktsam när han höll igen hästen. Stig H J AB slapp undan skadeståndsansvar.

EGEN KOMMENTAR

Det intressanta i HD:s dom är att den preciserar presumtionsansvaret och sätter en gräns mellan vård av häst och träning eller tävling av häst. I det senare fallet är det inte fråga om något skärpt ansvar och ägaren får själv stå för smällen. Däremot förklarar inte domen vad som finns på andra sidan gränsen, dvs. exakt vad som gäller om en häst vårdas eller förvaras hos någon. Med tanke på HD:s resonemang om vårdförhållanden kan man dock dra slutsatsen att det förmodligen föreligger presumtionsansvar om och när det verkligen handlar om vård.